Tanken är att detta skall bli en renovering för att visa vad som kan uppnås med de kunskaper och färdigheter vi har i våra led. Varför? Jo, det är nära till hands att kritisera oss jänkebilsentusiaster i tider när bensin kostar som knark och miljösamvetets moln blir allt mörkare. Och visst, det finns fog för kritik – vi kör gamla, onödigt stora bilar som drar onödigt mycket bensin med dålig förbränning dessutom. Men det finns ljusare sidor också. Den som renoverar en äldre bil återanvänder ju.
![]() |
| Efter konvertering av hastighetsmätaren kunde bilen regbesiktas och kördes under hösten 2005. |
Det går också att förbättra och uppdatera befintlig teknik. Så varför inte visa vad vi kan åstadkomma med lite god vilja, och för all del – ekonomiska uppoffringar. För det här har kostat, och kostar fortfarande. Tro inget annat. Men i slutändan ska resultatet förhoppningsvis bli en entusiastbyggd bil som inte bara är ball, utan också någorlunda miljövänlig. Omöjligt? Vi får väl se! Arbetet kommer att redovisas i ett antal artiklar under höst och vinter. Vi börjar här med förberedelser för lack och plåtarbete.
![]() |
| Här började resan, på en stekhet bakgård i Colorado Springs. |
Bort med det gamla
Caminon hade i runda tal fyra dåliga lackeringar ovanpå varandra. Därtill tjocka sjok av spackel i olika färger och konsistens, oftast applicerat på plana ytor där inga bucklor fanns! Kort och gott, resultatet av en lång rad klåpares framfart. För att få bort all gammal färg finns i princip tre tänkbara alternativ för entusiasten. Blästring fungerar i vissa fall, men det skapar lätt mer arbete än vad som sparas. Plåten vill gärna slå sig och bli väldigt porig. Alternativ två är det slitsammaste – att helt enkelt stålsätta sig och slipa för hand.
![]() |
| Färglösaren gick hårt åt all gammal dynga. |
Med rätt verktyg och luftutsug är det inte så illa som det låter, men likafullt tidskrävande och dammigt.
![]() |
–De verksamma delarna i produkten är benzylalkohol och väteperoxid. Alkoholen jobbar sig igenom färgen med väteperoxiden som booster. När lösningen väl når plåten bildas syremolekyler, vilket gör att färgen trycks loss, alltså reser sig. Vi har också en mildare variant, kallad 202, då utan väteperoxiden. Enda skillnaden är att den inte verkar uttorkande på huden, samt tar något längre tid på sig, berättar Robert Weber på Biokleen.

Den luktfria lösningen penslades alltså på i ett några millimeter tjockt lager som fick verka över natten. Därefter släpades högtryckstvätten fram – med bra tryck och varmt vatten lossnade i princip allt utom originallacken! En målarskrapa och ett gäng rakblad hjälpte där vattnet gick bet, sen var det bara att samla färgresterna i en sopsäck. Kvar på bilen fanns sedan delar av original grundfärg samt lite färgrester, färg som ska slipas ned för hand då överdrivet skrapande bara skadar plåten.
![]() |
| Med varm högtryckstvätt lossnade gammal färg i stora sjok. |
![]() |
| Övrigt tas bort med färgskrapa och rakblad. |
Röta i baken
![]() |
| Mikael Lundberg fräser lite. Här vid det ett av få hål på El Caminon. |
![]() |
–I den mån det går tar jag med mig delen som ska nytillverkas hem, sedan är det bara att kopiera. Jag gör alltid delarna med lite kapmån så jag kan passa in den nya biten till hundra procent. Med mer komplicerade former gäller det att räkna ut i vilken ordning plåten ska ruillas, falsas och så vidare. Främre skärmkanten till El Caminon gjordes i fyra delar till exempel, säger Mikael.
![]() |
| Nytillverkad nederdel på framskärmen, helt och hållet svenskt smide! |
I slutändan tog det inte mer än ett 80-tal timmars arbete för att få bukt med de rostskador som fanns, plus lite slipning. I nästa avsnitt ska vi slipa, rikta och spackla innan det är dags för vattenbaserad lack!
Länkar
www.biokleen.se
www.svartstal.se