Persåker Story

Persåker Story

Publicerad

Speedshopägare med högst egen profil. Så har han varit aktiv och haft dragracinglicens i 30 år! Startpunkten skulle kunna vara för ett kvarts sekel sedan. Det var då den tidigare borlängebon Jöran Persåker köpte en tobaksaffär i Stockholm och började sälja Kendall oljor plus Phantom lustgassystem.

Bild 343922

Eller skulle kanske historien inledas med en gul och på sin tid välkänd Plymouth GTX? Nänä, det här måste avhandlas kronologisk vilket betyder att det började med fiol och moped. Ska vi vara riktigt noga får väl mopeden betraktas som trimmad med tanke på 55 km/h top speed. 35 år senare handlade det om närmare 500 blås men nu ska vi inte gå händelserna i förväg.

Sving med hammare

Efter körkort plus den obligatoriska Amazonen grundlade Jöran en livslång relation med Mopar.

-Jag hängde vid centralparkeringen i Borlänge men en Amazon var inte speciellt frän. För 6 300 kronor köpte jag istället en rostlagad -65 Dodge Dart med 180-hästars 273:a

Det här var bilen som gav körglädje åt lumparresorna mellan Borlänge och Falun (snacka om flyt, vi andra hamnade minst 50 mil hemifrån).

-Det var med Darten jag lärde mig att burna. Och startade man med lite vänstersställ gick det att få igång båda hjulen. Fränt!

Bild 343923

För att höja svansföringen i enlighet med tidens synsätt tog Göran isär fjäderpaketet. Sedan kallsmiddes bladen med hammare för att få mer krum. Långa fjäderhänken höjde bilen ytterligare fast då krävdes stötdämparförlängningar. Fram skruvades justeringen för torsionfjädringen ner fem varv och sedan fem till så nosen var riktigt i backen. Känslan skulle ju vara som att stå upp fast man satt i sätet.

Efter muck 1977 jobbade Jöran eftermiddagar på Konsum och sparade ihop 3 500 på banken. Den fanns nämligen regler om att få låna två gånger pengarna för den strävsamme.

Med deg som fäste - cash i fickan, var det dags att ytterligare komma sig upp i livet. Via annons köptes en -69 Plymouth GTX för 14 000. Bilen var i stort original förutom maggisar.

Något märkligt är att köparen fann denna muskelbil ganska slö trots 375-hästars 440.

-Darten kändes både piggare och roligare!

Bild 343924

Vid den här tiden pågick streetracing på ett vägbygge mellan Borlänge och Säter. Jöran hade väl inte varit något vidare framgångsrik med GTX:en när han en söndag bestämde sig för att byta tändstift. Onekligen kändes bilen annorlunda. Väl på plats vid vägbygget gick det både att elda däck och köra ifrån samtliga. GTX-mannen var plötsligt kung!

Bild 343925

Året efter tog Jöran dragracinglicens i Hudiksvall och började tävla med GTX:en i Standard. En bästa tid på 13,3 var inte fy skam. 1980 hade GTX:en vidareutvecklats med dubbla förgasare och ett stort scoop. Det betydde klassbyte till MS och mittentolvor.

Samma år startade SHRA Borlänge med Jöran som ordförande. Man skaffade klubblokal och fick polistillstånd för kortege och uppvisningskörning. Det senare hade väl mest karaktären av rent tävlande och året efter var det kärvare att få tillstånd men verksamheten genomfördes ”halvlagligt”.

Bild 343926

Nytt hem

1981 var Jöran på kurs i Stockholm. Konsum är stort och genom jobbet snackade den driftige dalkarlen till sig både nytt arbete och bostad i huvudstaden.

Vid den här tiden pågick omfattande streetracing och den gula GTX:en från Borlänge var snart välkänd.

I det här läget måste vi bara ta upp en historia, tillfället återkommer knappast. Det är faktiskt så att Professorns inte helt okända folka och Jörans GTX möts en mörk natt på Örbyleden. Den senare blev frånkörd, alltså avtorkad (”kom efter i starten, svårt att ta igen”). Att båda sedan blev avhyvlade i baksätet på en civil polisbil kryddar bara på minnet.

Bild 343927

Året efter gick Jöran vidare och köpte Bruno Donatis före detta Speedwin `Cuda för M/S. Denna Factory 426 Hemi bil kostade 40 000 men priset halverades genom att en kompis tog hand om motorn. Samtidigt såldes GTX:en för nio tusen utan motor, låda och hjul. I `Cudan hamnade istället en ny 440-motor som Jöran byggt för MS-klassen. Tidsmässigt gjorde den manuellt växlade bilen 11,40.

Begreppet Street & Strip gällde i allra högsta grad även för `Cudan. Via olika körtillstånd som ibland följdes av böter dök bilen upp i Norrtull och andra kända platser för streetracing. Periodvis satt 14-tums slicksen på och periodvis radialdäck.

Bild 343928

Vid ett tillfälle när lagen grep in utbrast tjänstemannen när han hörde dialekten:

-Dig känner jag igen från förra året! Du hade en jävligt risig GTX (syftade kanske på alla dekaler).

Då hade det blivit provkörning och allmän trafikkontroll varvid kopplingen bedömdes som alltför trög. Resonemanget att `Cudan var ute på provkörning i samband med besiktning framstod som långsökt. Bilens ägare var vid den här tiden fortfarande skriven i Borlänge. Givetvis blev det ett inbetalningskort.

I slutet av sommaren 1982 resonerade en tidningsredaktör i gummistövlar med Jöran. ”Det fanns ju så många snabba gatbilar i Stockholm. Skulle man inte skapa en tävling?”

Det var så Stockholm Open för streetracing blev till och 1 500 skänktes som prispengar. Självklart deltog även Jöran men strul med bensinpumpen stoppade honom. Som lök på laxen blev det strax efteråt även böter för avsaknad av avgassystem (”tufft ljud”).

Bild 343929

Tobaksaffär

Året efter lackades `Cudan i vitt. Jöran blev även företagare genom att köpa en tobaksaffär på Söder. Samtidigt engagerade han sig i styrelsen för SMF (Svenska Motor Föreningen) som jobbade för att få in streetracing på bana.

Tobaksaffären fick snabbt ett annorlunda sortiment i form av Kendall oljor. Vid den här tiden började företaget Ital American (motorimport med mera) avvecklas och efter ett tag fanns också deras svensktillverkade Phantom lustgassystemet i tobakshandlarens utbud.

-Fast jag tjänade mest på cigaretter och godis!

Lustgas kom i ropet och snart såldes också amerikanska NOS-system. Tobaksaffären blev även så småningom återförsäljare för Hansen Racing.

En minst sagt dramatisk händelse inträffade hösten 1984. Tillsammans med flera åksugna svenskar reste Jöran till England för Gary’s Doorslammer Nat’s på Santa Pod. Tävlingen hade visst svensk koppling genom profilen Bostic och tidningen Bilsport.

Bild 343930

Det blev en strulig resa för Jörans del. Redan i Göteborg visade det sig att han inte kunde ta med dragbil och släp på färjan. Istället fick `Cudan köras ombord för egen maskin. I England hjälpte dock kompisar till med flakbärgare och körde en extravända till banan. Så till slut kunde alla checka in på Wellingborought Hind’s hotell utanför Santa Pod. Klockan sju på morgonen ringde telefonen.

-Very bad news. Something terrible has happened.

Det var visst något med bilen. På vägen ut mötte de andra svenska vars konversation sinsemellan sammanfattade allt.

-Det värsta jag sett!

Tydligen hade någon lyckats ta ner `Cudan från flakbärgaren men inte kommit längre. Istället brändes den ur totalt.

Bild 343931

Engelsmannen Jeff Hauser, själv välkänd racer och Mopar-entusiast, erbjöd sig att förvara vraket tills hemresan. För Jörans del blev bekantskapen värdefull. När det var dags att dra anmälde han intresse för en Super Stock Challenger om den blev till salu. Onekligen bra driv i dalkarln. `Cudan? Det som gick att använda såldes vidare.

Växande affärer

Bara några månader senare togs ett stort steg när Persåkers Speed Shop skapades i ett underjordiskt garage på Bohusgatan tillsammans med en kompis. Efter knappt ett år sammanfattade dock den ena kompanjonen.

-Här är det bara en som verkligen jobbar. Nu delar vi på oss. Vill du så kan du ta över själv.

Bild 343932

Därmed blev det bara en ägare till shopen. Det var sannolikt positivt, för verksamheten växte med stigande omsättning de följande fem åren.

1986 var Jeff Hauser villig att sälja sin Challenger. Bilen har en intressant bakgrund. Ursprungligen var det en äkta T/A Challenger som tre år efter att hjulen börjat rulla dumpades iväg för 350 dollar, mindre än en tiondel av nypriset!

Efter det byggdes bilen om för dragracing i Super Stock av amerikanen Paul Rossi. Bland annat syradoppades karossen för att minska vikten. Med den här bilen tävlade Jöran fram till senare hälften av 90-talet och körde som bäst 10,6.

Bild 343933

Samma år som tävlingsbilen kom hem köptes även en -69 Road Runner för att ha på gatan. Den bilen ersattes redan efter två år av en annan -69 Road Runner, fast den här gången manuellt växlad. Nu följde några udda grepp.

Först byttes växellådan mot en Lenco. Den här renodlade tävlingsprodukten är uppbyggd kring planetväxlar. Individuella växelspakar drar i varje växel utan att använda kopplingen eller släppa på gasen. Uppåt går det blixtsnabbt men nerväxling är en helt annan grej. Fränt.

-Lencon var kul på gatan! Fast spraggarna (envägskoppling) nöttes ner.

I mitten av 90-talet fick Road Runnern ytterligare en ny och annorlunda utrustning. Bilen försågs med dubbla katalysatorer. Varför då kan man undra?

-Det luktade mycket mindre avgaser i shopen när jag körde runt med bilen!

Bild 343934

Nya grepp

Trots en viss avmattning i verksamheten tog Jöran ett stort steg i december 1992.

-Lokalen var svårjobbad och dyr. Så jag sa upp den och började leta efter något nytt.

Rakt över Hammarbysjön fick han en fullträff. Det blev en betydligt större lokal i gatuplanet och utanför en stor kaj för parkering. Det senare gav underlag för en ny snilleblixt med onsdagsträffar plus kvällsöppen speedshop med fikamöjlighet.

Under senare hälften av 90-talet blev det här den naturliga samlingspunkten för många av Stockholms motorintresserade och affärerna blomstrade.

På tävlingsfronten utvecklades bilparken vidare med en Duster ursprungligen byggd för streetracing. Den försågs 1994 med en ganska avancerad, turbotrimmad V-åtta och deltog i tidningen Powers Street Finals i Orlando, Florida. Dessvärre blev det nog ett fiasko men Jöran hängde inte läpp. Istället köpte han strax efteråt ett Competition-bygge i form av en Dodge Dart god för höga sjuor. Med den bilen nåddes en andraplats mot svenska dragracingeliten på Mantorp och Dragfestival.

Bild 343935

Från mitten av 90-talet och framåt har det blivit nya tävlingsprojekt vart och vartannat år.

Via en Funny Car med lustgasmotor togs steget till ett partnerskap. En före detta Pro Stock Firebird Trans Am kördes i lite olika sammanhang innan Jöran år 2000 fortsatte själv. Då byggdes en riktig rökarmotor i form av en turbotrimmad 516 cui racemotor på metanol. Turbotrimmat i den här formen har knappast brist på effekt. Problemet är närmast att effektivt hantera de cirka 2000 hästarna. I startögonblicket kan det vara brist för att sekunden efteråt bli för mycket.

För att testa med nya motorn provkördes bilen på det gamla militärflygfältet i Björkvik. Där började det plötsligt hända saker en bit ut på banan. Först förstod ingen vad som var på gång. Metanol har den egenheten att brinna med nästan osynlig låga och motorn brann för fullt. Det var på håret att de närvarande lyckades släcka men den helt nya Ray Hill-lacken fick göras om på fronten.

Bild 343936

Så småningom blev Trans Amen tyglad och fram till i somras var bilen snabbast i Europa med turbo. Bästa tiden hittills är 6,86.

Även på gatan bröt Jöran sin mångåriga tradition med Moparbilar genom att köpa en ny Camaro cab. Senare blev dock ordningen återställd med köpet av en smått enorm -70 Chrysler Newport.

Fjärde steget

Utbyggnaden av Hammarby Sjöstad började tränga på under kring 2000 och gjorde åter en flytt aktuell. Först blev det en tillfällig, intern lösning inom samma fastighet. Allt eftersom omgivande företag flyttade ut blev Jöran, som var siste man på plan, lite av en fastighetsskötare. På slutet disponerade han runt en hektar (10 000 m2) XXX, tillräckligt för att anordna en tipspromenad inomhus!

För många av oss lät beslutet att överge ett inarbetat revir något våghalsigt. Önskan att äga sin egen lokal fick dock företaget att 2004 flytta till Åkers Styckebruk, mindre än en timmes resväg från Stockholm. Tvärtemot vad många trodde har kunderna följ med och för alla som beställt per postorder är förändringen egentligen betydelselös.

Samma år som flytten blev Jöran vid 48 års ålder den sannolikt äldsta som börjat köra Top Fuel. Steget från tidigare dragracingäventyr var mycket stort.

För att få tävlingslicens krävs bland annat att man kör upp med en halv repa för att visa att bilen behärskas. Vår man sammanfattade upplevelsen ganska målande.

Bild 343937

-Det var första gången som läktarna förflyttades sig baklänges!

Top Fuel är på många sätt en märklig dragracingklass. För att köra fort krävs att en mängd faktorer är samspelta. Balansen mellan fäste och att gå upp i rök är hårfin plus att grejorna måste hänga ihop trots otroliga påfrestningar.

-Tyvärr händer det ofta saker. Exempelvis kan remmen (för kompressordrivningen) gå av eller så havererar själva kompressorn.

Trots motgångar lyckades Jöran ta sig till final i tre tävlingar i streck första året. Den gångna sommaren kom så den efterlängtade fyran (4,96)

Bild 343938

Kombinationen av kunskap, försäljartalang och 30 års dragracing har gjort Persåkers Speedshop framgångsrikt. Viljan att testa och själv använda mycket av det som säljs ger trovärdighet.

Hur bra försäljare är han då? Vardagshistorien om kunden som ville få ett återköp (”passar inte”) är belysande. Det handlade om två tveklöst använda och rejält tillstukade ljuddämpare. Jöran tittade och resonerade lugnt med killen om denne själv skulle betala fullt pris för så uppenbart begagnade varor. Nä, konstaterades slokörat, men på väg mot dörren kom ett förslag. ”Du kan sätta upp en lapp på anslagstavlan här så blir de säkert sålda.”

Bild 343939

Folk hittar också ofta det som söks i lager.

-När en kund kommer in med en lista på 30 artiklar och jag kan lägga upp allt på disk, det är kul!, avslutar Jöran vårt samtal.

Bild 343940

Av: Olof Professorn Foto: Jörans arkiv, Stefan Boman, Olof Professorn

On
Off

0 kommentarer