El Camino värre del 9

Med haltande logik och fria tyglar går det som det går. En 540 kubiktum stor knota beställdes från Scott Shafiroff i New York. Märk väl, vi ska fortfarande åka på etanol. Med 709 hästar till förfogande vore det väl fasen om det inte ska räcka för adrenalinpumpens svårtyglade behov. En riktigt provkörning hägrar runt hörnet – det är bara de nesliga, sista procenten kvar att bygga. Men hav förtröstan, det kommer! Härunder finns i alla fall en kort filmsnutt från första start. Det skakade fint i garagets betonggrund.

Scott har aldrig tidigare byggt en motor för E85, och han är ordentligt upprörd över det rådande motståndet mot nya bränslen hemma i USA. Firman har byggt storblockare för racing och gata i nästan 30 år, så koncept och kunnande saknas inte. Det krävdes därför ingen större mängd eftersökningar för att komma igång. Vi utgick från ett befintligt paket, en motor kallad 540 Ultra Street, baserad kring ett Dart ”Big M” block. Paket är listat till 695 hästar och märk väl – detta är den snällaste motor Scott har att erbjuda. Han tyckte till och med att det lätt lite fjuttigt för projektbilen. Men efter en dialog där principer gällande Jantelag, hastighetskameror och annat fick vi i alla fall vår vilja igenom. Annars hade det nog blivit en 598-kubikare eller värre.

För att få denna motor E85-kompatibel höjdes kompressionen. I vanliga fall kör man på 10.5:1 eller mindre, nu blev det 11.5:1. Förgasaren togs från Quick Fuel Technologies, en firma som snabbt hakat på de nya trenderna. Med en 850 Pro-Form body som bas byggs denna specifikt för ändamålet. Ett Edelbrock Performer RPM-insug är väl beprövat, vilket gäller för resten av receptet. 4340 vev och H-profilstakar kommer från Eagle, kolvarna från JE Pistons. Topparna är Dart Pro 1345 med 2.300/1.880 ventiler, Manley Nextek 1.640 fjädrar och titan retainers. Kammen är Shafiroffs egen stålrullkam framtagen i samarbete med Competition Cams, parat med solida rullyftare. På tändningssidan blev det också enkelt – MSD rakt av, fördelare, kablar och AL6-box. När motorn var monterad och klar för testkörning bekräftades de misstankar Scott hade gällande soppan.

Torsk på soppa

-Det går inte ens köpa E85 i New York State. Jag fick skicka en kille med en pickup till nästa delstat för att få tag på soppa! Precis som rätt många andra upptäckt vid det här laget är etanol ett väldigt bra bränsle för oss som gillar att samla på hästar. Det blev inte mindre än 709 pållar i hagen vid 5 900 varv. Redan vid 3 500 hade vi 438 hästar. Vridet blev också, ska vi säga godkänt? Hela 960 Nm att leka med. El Camino Verde skulle ju bli en potent landsvägskryssare med pulver för lite lek på bana och strip?

Och nu då? Ja, nog lär den orka med en burn out om inte annat. Chefredaktörskans kommentar var ”du får kalla El Camino Verde för El Camino Värre”. Visst har hon rätt, och bränsleförbrukningen lär bli rätt ymnig. Nu är det inte bara under huven det barkat iväg. Bromsarna fick uppdateras, här återfinns nu en mängd delar från Wilwood. Med 11.8 tums skivor och nio tum långa fyrkolvsok ska det nog gå få stopp på skrotet. Stålomspunna slangar lirar bra med GM original huvudbromscylinder, kombinerat med en ställbar reduceringsventil. Avgassystemet blev ett fint rostfritt från Magnaflow, väl genomtänkt och hängt i original fästpunkter.

Headers var värre. Med motorn följde ett par Hooker Super Competition med urtag för kopplingslänkage. Jättefina. Men tyvärr byggda för Camaro och Nova. Att få tag på nya här i Sverige visade sig riktigt svårt, alla vänner med bigblock tillfrågades, men nappen var få. De flesta rekommenderar Hooker, men just kopplingslänkaget ställer till det. Till slut föll valet på ett par Super Competition med tvåtums rör. Lite smalt kanske, men många menar att den enda egentliga skillnaden blir ett flyttat effektregister jämfört med 2 1/8 tum eller grövre. Förmodligen har vi pulver så det räcker oavsett.

I skrivande stund lyser flitens lampa många timmar varje dygn. Projektet närmar sig sitt slut – hoppas vi – men samtidigt är mycket smått ogjort. Tanken fick byggas om med en sump och ett AN10 uttag. Etanolflödet lär matcha en brandspruta, i alla fall bär pumpen från Aeromotive klara likheter med en sådan. Matarledningen är 5/8 tum, alltså mer än det dubbla jämfört med de flesta bilar, och enligt Scott var bränsleflödet i bromsbänk motsvarande en bensinmotor på runt 1000 hästar. Aktionsradien lär därför kunna bli rätt begränsad, men vi lever på hoppet. Det finns ju flak att ställa dunkar eller farmartank på!

Så vad kan sägas om miljötänkandet? Vi vill nog påstå att principerna håller – projektet har bara blivit mer extremt. Men om vi kör på svenskproducerad etanol och dessutom tar med i beräkningen att denna best inte direkt kommer användas som pendlarbil är inverkan på naturen klart begränsad. Möjligen kan man kritisera ljudnivån i bilens direkta närhet, men det är ju en fråga om tycke och smak. Det som är ljuv musik för vissa är ett jädra oliv för andra.