156121.jpg

Artiklar

El Camino Verde, den första delen

Den -71:a Cheva El Camino SS som importerades från USA 2005 av redaktör Söderin renoveras och utsätts för diverse modifieringar.

Redaktionen • 28 februari, 2002

Tanken är att detta skall bli en renovering för att visa vad som kan uppnås med de kunskaper och färdigheter vi har i våra led. Varför? Jo, det är nära till hands att kritisera oss jänkebilsentusiaster i tider när bensin kostar som knark och miljösamvetets moln blir allt mörkare. Och visst, det finns fog för kritik – vi kör gamla, onödigt stora bilar som drar onödigt mycket bensin med dålig förbränning dessutom. Men det finns ljusare sidor också. Den som renoverar en äldre bil återanvänder ju.

El Camino Verde, den första delen

Det går också att förbättra och uppdatera befintlig teknik. Så varför inte visa vad vi kan åstadkomma med lite god vilja, och för all del – ekonomiska uppoffringar. För det här har kostat, och kostar fortfarande. Tro inget annat. Men i slutändan ska resultatet förhoppningsvis bli en entusiastbyggd bil som inte bara är ball, utan också någorlunda miljövänlig. Omöjligt? Vi får väl se! Arbetet kommer att redovisas i ett antal artiklar under höst och vinter. Vi börjar här med förberedelser för lack och plåtarbete.

El Camino Verde, den första delen

Bort med det gamla

Caminon hade i runda tal fyra dåliga lackeringar ovanpå varandra. Därtill tjocka sjok av spackel i olika färger och konsistens, oftast applicerat på plana ytor där inga bucklor fanns! Kort och gott, resultatet av en lång rad klåpares framfart. För att få bort all gammal färg finns i princip tre tänkbara alternativ för entusiasten. Blästring fungerar i vissa fall, men det skapar lätt mer arbete än vad som sparas. Plåten vill gärna slå sig och bli väldigt porig. Alternativ två är det slitsammaste – att helt enkelt stålsätta sig och slipa för hand.

El Camino Verde, den första delen

Med rätt verktyg och luftutsug är det inte så illa som det låter, men likafullt tidskrävande och dammigt.

El Camino Verde, den första delen

Ett tredje alternativ är kemisk färgborttagning. Många minns, eller har hört talas om ”Bums”, vilket i själva verket var ett produktnamn på en numera utgången färglösare i geléform. ”Bums” var, precis som de flesta andra äldre färglösare, väldigt ohälsosamma. Utvecklingen har dock gått framåt, och nu finns färglösare så pass miljövänliga att de går att spola ner i det kommunala avloppet! Vi tog en titt på marknaden och valde att använda Biokleen färgbort spc/203 vilken visade sig fungera väldigt väl.

-De verksamma delarna i produkten är benzylalkohol och väteperoxid. Alkoholen jobbar sig igenom färgen med väteperoxiden som booster. När lösningen väl når plåten bildas syremolekyler, vilket gör att färgen trycks loss, alltså reser sig. Vi har också en mildare variant, kallad 202, då utan väteperoxiden. Enda skillnaden är att den inte verkar uttorkande på huden, samt tar något längre tid på sig, berättar Robert Weber på Biokleen.

El Camino Verde, den första delen

Den luktfria lösningen penslades alltså på i ett några millimeter tjockt lager som fick verka över natten. Därefter släpades högtryckstvätten fram – med bra tryck och varmt vatten lossnade i princip allt utom originallacken! En målarskrapa och ett gäng rakblad hjälpte där vattnet gick bet, sen var det bara att samla färgresterna i en sopsäck. Kvar på bilen fanns sedan delar av original grundfärg samt lite färgrester, färg som ska slipas ned för hand då överdrivet skrapande bara skadar plåten.

El Camino Verde, den första delen
El Camino Verde, den första delen

Totalt användes två liter färglösare i två omgångar. Mycket smidigt! Denna typ av färglösare fungerar naturligtvis bäst om lacken är dåligt lagd från början. Vissa grundfärger och slipgrunder kan dock bli rätt kletiga när de löses upp, men det är likafullt en smidigare metod än att slipa. Biokleen 203 blir i kontakt med vatten helt neutraliserat, vilket gör att lösningen är helt och hållet biologiskt nerbrytbar. Efter 90 dagar finns inget alls kvar! Det gäller dessutom att vara noga med att få bart varje rest av färglösare innan ny färg hamnar på plåten. Rester kan ligga kvar i skarvar, och när de kryper ut och missfärgar din nya lackering blir det inte roligt. Vad det gäller hantering av restprodukterna måste du kolla med ditt kommunkontor. Själva färglösaren får i vissa fall spolas ut i det kommunala avloppet, medan färgresterna klassas som vanligt avfall.

Röta i baken

El Camino Verde, den första delen

Själva plåtrenoveringen visade sig bli relativt lättsam. El Caminon har av allt att döma bott hela sitt liv i Colorado, där klimatet är torrt men inte lika hett som i exempelvis Arizona. Helt perfekt – nära nog rostfritt men inte sönderbränt! Rostangreppen begränsade sig till ett par mindre hål på bakre skrämkanterna, ytrost invändigt på flaket, två hål i golvet samt lite skador i rutramarna fram och bak. Framskärmarna hade också de för Chevelle och El Camino typiska angreppen i baktill. I detta fall toppat med typiskt amerikansk proffslagning – popnitad dubbelplåt och en rejäl skopa spackel. Bara att hugga bort! Då tillgången på ekonomiplåt för El Camino är rätt begränsad satsade vi på hemsmidda ekonomibitar. Mikael Lundgren driver Svartstål, en firma med inriktning på bland annat tillverkning av udda plåtkonstruktioner. Micke är en kille med rätt känsla och verktyg, tillverkade snabbt de bitar som behövdes. För den som kan är processen rätt enkel. Med engelskt hjul samt maskiner för att krympa, sträcka och falsa plåt går det att reproducera i princip vilka former som helst.

El Camino Verde, den första delen

-I den mån det går tar jag med mig delen som ska nytillverkas hem, sedan är det bara att kopiera. Jag gör alltid delarna med lite kapmån så jag kan passa in den nya biten till hundra procent. Med mer komplicerade former gäller det att räkna ut i vilken ordning plåten ska ruillas, falsas och så vidare. Främre skärmkanten till El Caminon gjordes i fyra delar till exempel, säger Mikael.

El Camino Verde, den första delen

I slutändan tog det inte mer än ett 80-tal timmars arbete för att få bukt med de rostskador som fanns, plus lite slipning. I nästa avsnitt ska vi slipa, rikta och spackla innan det är dags för vattenbaserad lack!

El Camino Verde del 2

Länkar
www.biokleen.se
www.svartstal.se

Av: Billy Söderin

El Camino Verde, den första delen El Camino Verde, den första delen El Camino Verde, den första delen

El Camino Verde, den första delen El Camino Verde, den första delen El Camino Verde, den första delen El Camino Verde, den första delen El Camino Verde, den första delen El Camino Verde, den första delen El Camino Verde, den första delen El Camino Verde, den första delen

Rulla till toppen