En Cheva för lätt tjänstgöring

Är man mjölkproducent finns det i princip ett läge: jobba. Och det gäller jämt. Sjudagarsveckorna avlöser varandra. Att spendera tusentals timmar på ett bilbygge är därmed inte ens i närheten av realistiskt. Sådan är verkligheten för Lillian och Peder Gabrielsson från Vännas i Västerbotten. Så när familjens rätt väl inkörda VW-pickis behövde en arbetskompis bestämde sig paret för att handla något lite roligare, men ändå en bil som kunde fungera på gården. Just det – en amerikansk pickup. Som så många andra dessa dagar vände de blicken mot datorn och eBay. Napp blev det i Los Angeles, där en lagom modifierad och uppdaterad -57 Cheva 3100 halvtons pickis hamnade i fokus.

-Familjen som sålde var jättetrevliga och väldigt hjälpsamma. De hade inte PayPal (säker onlinebetalning) men allt kändes bra, så vi satte in pengar på deras konto ändå. Det var lite nervöst, för man vet ju aldrig, de kunde ju ha kutat över till grannen och tagit bild på hans bil och annonserat ut, skrattar Lillian över telefon.

Men så var alltså inte fallet. Ett bygge i alldeles lagom bruksskick anlände Sverige något senare. Fast första resan hem var bedrövlig.

-Ja, han gick som ett tröskverk. Gubben min och svägerskans man skulle köra hem och den bara stannade hela tiden. När de till slut kom fram plockade de ner tanken. Det sitter ju en kedja som håller tanklocket och den lilla skruv som håller kedjan på plats hade trillat ner i tanken. Varje gång den hamnade för utloppet i tanken stannade bilen, minns Lillian.

Bortsett från den lilla petitessen har tiden med pickupen varit rena solskenshistorian. Chevan fungerar som bruksbil till Lantmännen när det ska hämtas fodersäckar, likaväl som för cruising när familjen med sina fyra barn ska ut och glida. Tilläggas bör att det också finns en -58 Cheva Del Ray på gården, så det blir oftast lite maktkamp om vem som skall åka var.

Väl ute på vägen uppför sig pickupen perfekt, minus en viss känslighet för gupp. Uppdateringarna är rätt typiska för ett amerikanskt bygge som detta. Komplett framvagn med tillhörande kuggstångsstyrning från IFS kopplat till en tiltstång, samt en GM tolvbultaxel upphängd i fyrlänk från Fat Boy. Och luftfjädring, såklart, något som snabbt rönt rejäl popularitet i våra norra regioner. Tjälskott och brutalsänkt jänkare går lika bra ihop som fil och kaviar, men med luftens hjälp blir ekvationen helt plötsligt inte bara möjlig utan också komfortabel. Original hade dessa Chevor bladfjädrad stel framaxel och kulmuttersnäcka, så totalt sett torde upplevelsen bakom ratten vara väsentligt annorlunda.

Under huven sitter en Cheva 350 som tillsammans med TH350-lådan renoverades 2005. Förre ägaren lämnade in bilen till en firma detta år, då de flesta av uppdateringarna genomfördes inklusive lack. Det enda som inte riktigt passar Lillians smak är 20-tummarnas däck.

-Nä, jag hade nog velat ha lite mer gummi. Han är himla studsig så fort vägen blir guppig. Och vi har ju inte världens bästa vägar härikring, konstaterar Lillian.

Sen saknar bilen både värme och luftkonditionering. Båda dessa bekvämligheter kan komma att installeras så småningom. Sommartid gör de stora glasytorna att det blir varmt väldigt fort och redan i september börjar det bli svalt åt benen.

Gällande karossen är modifieringarna försiktiga. Tanken är flyttad till strax bakom bakaxeln, och flaket i sin tur har fått en snygg botten i ek. Invändigt sitter man fint på skinnklädd soffa, och vill man prata med någon utanför finns elhissar. Även kromet blev uppdaterat i samband med renoveringen 2005-06.

Några problem har Lillian inte haft – så när som på incidenten med skruven i tanken – och hon och maken har kunnat fokusera på att köra, precis som de önskar.

-Det är skönt, för att inte säga nödvändigt, att köpa färdigt när man jobbar sju dagar i veckan. Vi vill inte stå och skruva fem dagar för att kunna köra in till stan. På sommaren sitter man ju i traktorn och svettas, så det är skönt att bara köra och ta det lugnt när vi väl får en ledig stund, säger Lillian.

Och det är svårt att klandra henne. Men trots total brist på tid finns ändå planer för framtiden. En ny lackering i en mer udda kulör står på listan. Enligt Lillian finns det nämligen lite för många pickisar i Umeåtrakten och hon vill gärna åka i något som syns och är originellt.

Av: Billy Söderin foto Olof Professorn